6. Genusperspektivet

Del 23.

Så här skriver Nationalencyklopedin om genusperspektiv.

- Uppfattning av något utifrån olika kön. Med genusperspektiv avses att man analyserar företeelser, förhållanden och processer i samhället inom politik, ekonomi, utbildning, vetenskap, kultur etc. utifrån ett perspektiv som beaktar att relationer mellan kön kan inverka även i till synes könsneutrala sammanhang och att tillskrivna kollektiva könskarakteristika, som skapar systematisk ojämlikhet mellan könen, uppmärksammas. Hur skulle de rättsmedicinska bedömningarna ha varit om obduktionen och de rättsmedicinska expertkommentarerna handlagts av en/flera kvinnor i stället för av fem män.

(Obducent, rättsmedicinske assistenten, ”undersökningsfynden uppvisade för professor”, samt två rättsmedicinare i Rättsliga rådet – samtliga män). I dessa tider då frågor av de mest skilda slag också ses ur genusperspektiv är det intressant att även införa dessa tankar vad gäller Heléne Fossmos dödsfall. Docent Kari Ormstad, Stockholm – numera professor i Oslo Under tiden för obduktionen på Heléne Fossmo - december 1999 - och även tiden för de två rättegångarna – 2004 - vet jag att det fanns en hel del mycket kompetenta kvinnliga rättsläkare. Under några år – jag kan inte säga exakt när eller hur många - var Kari Ormstad chef för rättsläkarstationen i Stockholm, och hon hade gjort sig väl känd som en mycket stridbar kvinna.

Jag kan själv intyga att det fanns en viss ton - en mycket empatisk ton - i hennes obduktionsprotokoll. Jag har en stark känsla av att hon inte skulle ha släppt ifrån sig ett ”fall” som Heléne Fossmos, som jag nog har en uppfattning av att den obducerande läkaren kanske gjorde. En del människor sätter en ära i att inte ändra uppfattning, en del tycks kunna ta till sig nya uppgifter och ända sig – även om de då rör sig en bit från sin tidigare uppfattning. Det hade alltså varit intressant om Kari Ormstad hade gjort obduktionen och det hade kanske varit ännu intressantare att ha haft henne som expert i Rättsliga rådet.

I dag tror jag nog att det skulle ha varit med någon kvinna - i ett motsvarande råd - om ett likande brott hänt – med tanke på genusperspektivet. Jag är övertygad om att en kvinna – i synnerhet i ett fall som detta – skulle ha upplevt och förmedlat - ännu mer empati än de allra flesta män skulle ha gjort. Inte minst skulle jag tro att detta skulle ha hänt efter vad vi fick veta efter 1999 – om Fossmos förehavande.

Vad gäller de två rättsmedicinska experterna i Rättsliga rådet - professor Peter Löwenhielm, Lund och docent Robert Grundin, Stockholm – är vi många som inte har någon speciell tilltro till dem. Jag tror att kvinnor, likväl som män, kan förmedla en lika tydlig vetenskaplig hållning, men ändå blir det mänskliga engagemanget mera påtagligt när en kvinna redogör för vissa saker. 

Professor Kerstin Boström, Göteborg var chef för rättsläkarstationen i Göteborg många år.

Hon var en mycket stark personlighet och kompetent rättsläkare. Jag menar att det var inte var någon tillfällighet att det var i Göteborg – som redovisats i vår studie, se avsnitt ---- – som antalet suicid var påtagligt mycket lägre än samtliga övriga rättsläkarstationer. I 33% av fallen – där dextropropoxifenet ingått – bedömdes dödsfallet vara självmord. 

I Uppsala var den siffran 73%. Genomsnittet för de sex rättsläkarstationerna var 57%. Bland de läkare som gjorde 10 eller fler obduktioner varierade bedömningarna för suicid från 25 – 83%. Det skiljer alltså mycket tydligt mellan olika läkare, och övergripande blir skillnaden mellan de sex stationerna är också stora.

Jag tar fram bara dessa två exempel på kompetenta kvinnliga rättsmedicinare, jag skulle kunna nämna ett antal till.