Hur var den s k tidsandan i Knutby och Uppsala 1999 – 2004?,

Del 37.

Del I. När vi försöker förstå eller förklara komplexa händelser bakåt i tiden – det kan ibland vara endast på några års avstånd eller så kan det röra sig om betydande tidsperioder – kan vi ibland komma in på begreppet tidsandan. Detta är ett rätt komplicerat – för att inte säga ganska diffust begrepp – som vi kan använda oss av för att kanske förenkla ett historiskt faktum. Ofta kan olika människor lägga olika värde i ett sådant begrepp.

Begreppet kan också vara ett hjälpmedel för oss - att vi med dagens analys och kunskap om gårdagens verklighet – kanske kan förstå vad som hände en gång tidigare i historien. Jag skall applicera begreppet Tidsandan på tre olika händelser som ligger från närmare 60 år tillbaka i tiden, till händelser i slutet av 60-talet och i mitten av 70-talet till 1984 och åren framåt.

Två av händelserna utspelades i Sverige och en i gamla Väst-Tyskland. Vi skall undersöka om vi kan lära oss något av de gångna årens tidsanda för att förstå händelser i vår närhet, i Knutby och Uppsala 1999 och 2004.

Jag har nyligen läst följande fyra böcker:

1. Kodnamn: Mikael. Spionaffären Enbom och kalla kriget. av Tomas Bresky. Ordfront.(2008)

2. Ulrike Meinhof – en biografi. av Jutta Ditfurth Albert Bonniers Förlag. (2008).

3. Döden är en man. Styckmordet, myterna, efterspelet. av Per Lindeberg. Fischer & Co. (2008)

4. Catrine och rättvisan. Av Hanna Olsson. Carlssons bokförlag 1990, nyutgåva 2005.

De ovan nämnda titlarna är fyra ovanligt starka böcker. Döden är en man – en pocket utgåva på nätta 640 sidor – är en av de främst undersökande reportage jag någonsin läst och den förändrade helt min bild på det s k styckmordet. Som bekant utspelar sig den boken inom den rättsmedicinska världen, en värld – och ett antal personer - som jag själv känner till. Jag skall i dessa reflektioner främst uppehålla mig vid de rättegångar som skildras i alla fyra böckerna.