Jag tackar The Saint och Rob för deras synpunkter:

Del 33.

1. Genusperspektiv. 

Det var allmänt känt under 90-talet - enligt min uppfattning - att det inom de sex rättsläkarstationerna rådde olika "kulturer". Lite förenklat uttryckt kan det sägas ha varit en "manlig " respektive en "kvinnlig" kultur" - en "tuffare" och en "mjukare". Med dagens terminologi skulle vi kunna säga att vissa bedömningar gjordes - utan att genusperspektivet beaktades.

Det ovan skrivna är alltså mina egna bedömningar, efter att ha tillbringat mina forskarstudier (1994 - 2001) på Rättsmedicinska Institutionen/Rättsläkarstationen i Uppsala. Under de nämnda åren träffade jag de flesta rättsläkarna vid flera tillfällen. Jag besökte varje enhet minst två gånger och mötte flertalet läkare vid dessa besök och vid läkarstämmorna och på konferenser. Att rättsläkarna gjorde olika bedömningar under årens lopp var helt klart.

De artiklar som vi skrev i frågan -23.2 och 23.3 - väckte stor uppmärksamhet hos Rättsmedicinalverket (RMV). Detta innebar att Birgitta Jonasson - leg psykolog och leg psykoterapeut - fick RMV:s uppdrag att göra en utredning som utmynnade i förslag om hur rättsläkarnas bedömningar av dödssättet skulle bedömas av ett antal gemensamma kriterier.

Detta innebar därefter att rättsläkarna fick dessa gemensamma kriterier att arbete efter - och en säkrare bedömning av dödssättet blev ett faktum. Jag skulle tro, att om en liknande studie gjordes idag, skulle skillnaderna inte alls vara lika stora i bedömningarna de olika rättsläkarna eller rättsläkarstationerna emellan. Sedan 1999 har - såvitt jag kan minnas - samtliga chefer bytts ut, de har gått i pension och en ny generation rättsläkare har tagit över. 

Sammantaget tror jag att genusperspektivet skulle beaktas om det aktuella fallet - obduktionen av Heléne Fossmo - hade skett idag - och inte 1999, eller vid rättegångarna 2004.

2. Att förändra gärningsbeskrivningen. 

Framstående jurister har påpekat detta, att en förändrad gärningsbeskrivning i hovrätten skulle kunna ha gett ett annat utfall. Det nämnda exemplet i Stockholm år 2005 visade att hovrätten dömde annorlunda än tingsrätten.

Enkelt uttryckt kunde varken tingsrätten eller hovrätten ta ställning till en annan gärningsbeskrivning än den som åklagarna lagt fram: Helge Fossmo har den 18 dec 1999 i Knutby, Uppsala kommun, berövat sin hustru Heléne Fossmo livet genom att med våld tillfoga henne brott på skallbenet med åtföljande blödningar till hjärnhinnorna och i hjärnan.

En ny gärningsbeskrivning borde innehålla uppgifter om dextropropoxifenets (DXP:s) påverkan av dödsfallet. I samband med detta vill jag också - än engång - påpeka den stora miss som polisen och åklagarna gjorde sig skyldiga till före och under rättegångarna, de presenterade visserligen skriftliga bevis från professorerna Johan Ahlner och Rune Dahlqvist i stället för att kalla in dem till rättegångarna. Johan Ahlner är den främste experten inom rättskemisten i landet och Rune Dahlqvist är ledande farmakologisk och toxikologisk expert. De har stora övergripande kunskaper om läkemedel, deras kunskaper är alltså övergripande.

För att tala om sin sjuka moder, kan jag påpeka att det var Birgitta Jonasson och jag som hade och alltjämt har de mera djupgående kunskaperna om DXP:s förekomst inom rättsmedicinska material under perioden 1992 - 1999, då det var vi som svarade för den aktuella forskningen. Detta har jag även påpekat för både polis och åklagare.

3."Inspiration". 

Jag kan mycket väl förstå de som menar att detta är ett "stolpskott", men även om så vore tror jag att det i längden kan ha sin betydelse. Jag har lärt mig av polisen, av böcker jag läst - inte minst av Håkan Nesser - och filmer jag sett att det är av största vikt för lösande av ett brott att redan från första början - dvs så snart det är möjligt, efter att ett brott har begåtts - ta vara på spår och tankar, tidiga tankar. Ofta kan delar av lösningen finnas där. 

När tråden om Knutby påbörjades i Flaskback redan den 13 jan 2004, var det två inlägg - Saruman, inlägg 6, och Son of Sodom, inlägg 10 - som fick mig att haja till. Båda dessa inlägg refererade till saker de sett på Discovery och Crime Night - där 26-åringen - dvs Helge Fossmo - nämndes.

Som jag tidigare berättat kunde jag härleda båda program som de två refererade till - i boken "The official Forensic Files Casebook". Det ena programmet gällde alltså hur den amerikanske pastorn William Githrie - Dr Bob kallad - dömdes för att ha mördat sin hustru.

Programmet sänder dock något år senare, men mordet blev omskrivet redan tidigare. Den lokala tidningen skrev om mordet och den kristna tidningen Maranata Christian Journal berättade den 11 december om "Pastor från Syd Dakota anklagas för mord". Som The Saint påpekar var tillgängligheten till/och vanan vid nätet år 1999 inte så omfattande, inte för de flesta kanske, men ex jag själv var tidigt ute och letade inom mina ämnen, bl a forskning, politik, litteratur och musik.

Det är ju också rätt känt - såvitt jag vet - att många i Knutby, redan tidigt var intresserade av internet och var tidigt ute. HF kan ju ha haft en viss fallenhet och intresse för internet. Han lär ju också ha varit intresserad av vissa andra sidor - typ. Stolpskott eller inte, nog är det rätt märkliga likheter mellan de två pastorerna, deras brott, deras fruar, deras sätt att ta död på sina kvinnor, deras val att använda receptförskrivna läkemedel, deras intressen för andra kvinnor - förutom sina fruar, deras önskan att mycket snart " sopa bort" alla minnen av de döda kvinnorna.

Att de båda försöker dölja sina brott, att de blir avslöjade som lögnare gör ju inte saken bättre. Att de två herrarna dessutom är tämligen lika varandra är naturligtvis en tillfällighet - men vilken 

tillfällighet. En tillfällighet är ingen tillfällighet - två eller fler tillfälligheter - kan betyda något.

4. Resning till nackdel för Helge. 

Som jag har nämnt tidigare - och som andra också påpekat - tycktes det inte ha varit något enkelt "inte skyldig" som domstolarna slog fast. Det var sannerligen många tveksamheter som tingsrätten påpekade, vi får nästan en känsla av att det kanske hade kunnat sluta i en fällande dom också här.

Juridik har inte alltid med sanningen att göra, juridik är fråga om att kunna bevisa något. Och om bevisningen inte är 100 procentig blir det ingen fällande dom. Men om nya omständigheter kommer i dagen bör polis och åklagarna arbeta för att skaffa mer och nya fakta - och en resning till nackdel för Helge Fossmo borde kunna vara möjlig.

Sammanfattningsvis: 

Jag hoppas att denna - kanske lite långrandiga text - skall kunna vara en fördjupning av det som jag tidigare lagt fram och det som The Saint och Rob kommenterade. Jag tror att det är mycket viktigt att vi tar tillfället att diskutera det jag har rapporterat. Det är av stor betydelse att det som jag nu skrivit nagelfars av så många som möjligt - det är genom grundliga och kritiska analyser som vi kan komma sanningen närmare.